Så passar jag på att blogga lite. Väntar på att min sköterska på sjukhuset skall ringa upp mig.Men vet inte om det blir idag eller imorgon eller vilken dag. Men hoppas att det blir snart.

För jag har en hel del jag måste ta med henne, som gör hur jag mår och framtiden. Även fast man har en diagnos,så kommer det till en massa annat som ska stämma ihop. För att man skall kunna leva ett vanligt familje liv. Men jag har nog börjat få tillbaka lusten att kämpa. Och det gör att jag måste planera och fixa för allt skall fungera. I slutet är mitt mål att bli mera social och komma ut bland vänner och kunna vara med på det jag vill. Tack vare all hjälp från maken och släkten, så har jag uppnått många mål denna sommar. Har en önskan kvar och det blir av senare i höst innan snön kommer. Då skall jag och maken åka och handla julklappar ihop,vilket vi inte gjort på två år. Just på grund av min MS,men nu när jag har rullstolen till hjälp så är det möjligt.

Skall ta och fixa lite hemma i väntan på att telefon skall ringa. Jag hoppas att det blir idag...och hoppet är det sista som lämnar en människa.