Idag skall jag på det igen på riktigt.


Idag skall jag på VC och vara med på min första grupp träning i gymmet. Det skall bli spännande att komma igång med träningen. Fast efter en helg full av shopping och andra aktiviter skulle jag nog behöva vara hemma. Känner mig lite slö och stressad över allt som skall fixas till helgens kalas. Då sonen fyller år. Och jag har inte alls börjat baka, så det borde jag ta tag i.
 
Men jag vill ju komma igång med träningen också.. så jag har tagit beslutet att jag åker nog på träningen efter lunch. Så innan det hinner jag med lite lugnare saker hemma, som måste fixas. Har en del planering och samtal att ringa. Fast det snöar ute nu så lusten att gå ut finns just inte nu, för jag tycker det är jobbigt att köra mini crossern när det snöar. Men men det är inte nog ursäkt för att jag skall ta mig på VC. För då kommer jag aldrig komma igång med träningen som jag längtar efter.
 
Och jag vet att om man inte börjar på en gång, så blir det aldrig av att man börjar. För jag är bra på att lossas glömma saker som jag inte känner för att göra, utanför husets väggar. Det blir att jag tar mig för att göra det, just för att jag vet hur jobbigt det är. Men vet också att jag mår så bra efteråt, då jag vet att jag klarat av det.
 
 

Snart dags igen !

 
För ett till besök hos sjukgymnasten och mera tränings prat. Men jag tänker inte börja köra fullt på en gång. Våra mål är att jag skall komma upp i tre pass i veckan. I tisdags va jag där på ett första möte med nya sjukgymnasten. Så vi satt och lärde känna varandra och prata ihop oss lite, hur jag tänkte och kände.
 
Och idag är tanken att fortsätta eftersom vi inte hann allt i tisdags. Plus att han skulle kolla upp lite mera och sätta ihop en test program i deras tränings lokal. Så skulle jag få titta på det senare.
 
Så denna veckan har jag verkligen använt min mini crosser då, jag har ca 1,5 - 2 km till VC. Men det lilla jag kan klara gör mig bara mer självsäker. Jag måste lära mig och inse att jag kan komma ut när jag vill, och inte behöver sällskap för att komma utanför dörren. Något jag drar mig för att göra ensam, då är jag fast i det gamla att jag inte kan komma ut ensam. Märker för varje sak jag gör ensam att jag blir tryggare, och vågar mig på mera. Utan att vara fast vid makens hjälp.
 
Idag är en stor dag på ett annat sätt med, jag skall första gången på två år möta sonen när man slutar skolan vid hans skola. Vilket jag inte kan utan mini crossern. Så det är ett grymt bra hjälpmedel, som jag måste lära mig att lita mera på och använda. 
 
Nä, nu skall jag kolla så jag har koll på nycklar, mobil och börs. Innan det är dags att klä på sig hela vinter dressen och ge mig iväg. Brukar se ut som en tjock jultomte med pingvin stil när jag skall ut.

Nu har vardagen rullat igång

Idag startade skolan för sonen efter sommarlovet. Och själv starta min hösttermin med ett besök på sjukhuset, där jag träffa min nya läkare. Och vi prata lite om hur läget är och tankar om framtiden. Det känns som det kommer bli kanon för min del. Vi kom fram till att jag skall börja äta D-vitamin i dropp form. Och sen får tiden utvisa om det blir någon behandling av mina spasmer eller inte. Men som det är nu, klarar jag av att leva med det utan att göra något åt det. Så länge jag har stödstrumporna på mig.
 
Lite trist är dock att maken va tvungen att jobba ikväll, då kan valde på min önskan att följa med mig på sjukhuset i morse. Men vad gör det då jag mest vilar på kvällen, eftersom jag ofta har massa annat för mig på dagen. Och då glömmer jag bort att vila tyvärr, fast jag vet att jag borde. 
 
Har fixat alla papper som sonen kom hem med från skolan idag och ringt samtal som va ett måste. Nu sitter jag och funderar hur jag skall få ihop alla måsten hemma på dagtid. Och vilka dagar som skall göras vad. Så att jag hinner med mig själv, träningen och vilan. För att få ro till att vara en glad mamma och fru. Men just nu snurrar det bara av kaos i huvudet på mig. Som det alltid gör varje ny termin....
 
Nä, nu skall jag passa på att lägga upp fötterna och vila mig. Innan jag tar och möter sonen. Som cykla till en kompis efter maten.
RSS 2.0