Fy, vad trött jag är nu för tiden. Känns verkligen att hösten är kommen. Och då blir jag sämre i min MS, plus att jag inte har samma energi och lust att göra något. Utan mitt stora mål med dagen är att komma upp från sängen, laga middag till min son och make.

 

Och mörkret på verkar inte bara mig utan alls humör i familjen. Vi kan bli tokig för minst lilla, och stubbinen är kort. Vilket blir extra jobbigt för mig. Eftersom jag tar åt mig som en svamp att det är mitt fel allt i hop, för att jag är sjuk och aldrig kommer bli frisk. Men kommer inte ge mig, utan jag är envis som en åsna och tänker kämpa vidare mot min värkande kropp. För jag har bestämt mig för att vinna över den.

 

Nu ska jag lägga mig i soffan och dra upp filten till öronen och bara vara den där lilla sjuka mamman en stund. Innan jag tänker ta tag i dagen.