Jag trodde att det aldrig skulle hända igen, efter att jag fått diagnosen MS. Att jag skulle kunna komma utanför landets gräns. Men med hjälp av min kära mor, så kanske det blir möjligt rätt snart. Jag har hela tiden varit rädd för att åka bort utan makens hjälp.

 

Men förra hösten så åkte jag första gången ensam till min mor och far med hjälp av en helt underbar lilla syster. Det gjorde att jag kunde gå på släkt träffen som var då. Då insåg jag att jag klarar mig utan maken. Så nu är det dags att ta nästa stora steg att lämna huset, maken, sonen hemma.Och med hjälp av min far.

 

För att åka till Fuerteventura en vecka med min mor, och systrar. Ska jag vara ärlig så är jag nervös för hur det skall gå på resan. Och dem stora saknaden av maken, som betyder så mycket mer nu efter att jag vart sjuk. Men vet att det är bra för att stärka min självkänsla, som mer eller mindre borta.

 

Om jag klarar denna resa och det stora steget, så kommer mitt nästa mål vara att ta min minicrossen till stan. Vilket jag inte vågat göra än, fast jag haft den över snart ett år. Sen min MS kom med i mitt liv, har jag blivit så rädd för att lämna hemmets trygga vrå.

 

Nä du måste jag lära mig att hitta till tryggheten och använda mina vingar, liksom fjärilen.